Historia om en glömd historiker
Claes Annerstedt (1839–1927) var en Uppsalaprofil och historiker. Han ledde verksamheten vid Uppsala universitetsbibliotek, valdes in i Svenska Akademien och Vitterhetsakademien. Han var också politiskt aktiv i stadsfullmäktige och landsting. Nevéus anlägger ett helhetsperspektiv på denna på sin tid framgångsrike historiker, men som idag sjunkit undan i den allmänna glömskan. Annerstedt skrev ett omfattande verk om Uppsalas universitetshistoria i tre band.
Annerstedt var något av en föregångsman inom en disciplin som senare skulle kallas idé- och lärdomshistoria. Han var en föregångare även som bibliotekarie då han gjorde Carolina Rediviva till en förebild. Att denne barnlöse akademiske ämbetsman var en sammansatt och sällsynt person, framgår av Nevéus arbete. I boken tecknas hans eviga Uppsalamiljö, den annerstedtska släktens verksamheter med fadern/rektorn Rudolf Annerstedt. Claes Annerstedts roller undersöks och dokumenteras på ett sätt som också speglar den tidens stad och stämningar.
Torgny Nevéus är docent i historia, själv bosatt och verksam i Uppsala under många år. Han har även författat en rad böcker som ”Lagerkransar och logotyper” (1999), ”1840-talets verkliga Uppsalastudent” (2004) och ”Vi alla byggde landet – Svenska kvinnor och män 1890–1910″ (2005).
