Den svenskaste av alla traditioner
”Vårt luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Syracusa på Sicilien.” Så kan det svenska luciafirandets ursprung beskrivas. Men den lucia vi firar varje år den 13 december kan ha ett dunklare ursprung än så. Sedan den vitklädda flickan dök upp i slutet av 1700-talet har luciafirandet blivit en av de viktigaste svenska traditionerna, kanske rent av den svenskaste av dem alla.
Men det är en tradition i ständig förändring. Tärnor, stjärngossar, lussegubbar, pepparkaksgubbar och till och med Judas med pungen har passerat förbi. På lucian själv har kommit att ställas speciella krav: hon ska helst vara oskuldsfull och vacker med guldgult hår. Och får så klart inte vara en pojke. Trots att historien är full av undantag från sådana regler. Håkan Strömberg ger oss här en bred bild av vår älskade ljusgestalt. Allt ifrån helgonet från Syrakusa till dagens ibland upprörda debatt om vem som har rätt att vara lucia.
Håkan Strömberg är historiker. Han arbetar på Göteborgs stadsmuseum och har publicerat artiklar i facktidskrifter i flera ämnen. I bokform har han tidigare utgivit Lons ögon – en sällsam katts kulturhistoria (2015).
